söndag 4 januari 2009

År tvåtusenåtta

År 2008 inleddes med en flytt från en studentlägenhet till en annan, varför jag flyttade vet jag egentligen inte - men jag antar att det var rastlösheten som gjorde det.

Den sena vintern och den tidiga våren kantades av arbete inför Nollningen och kårstyrelsearbete, och det var väl egentligen först där framåt februari någon gång som jag började bli varm i kläderna och faktiskt presterade något (fast nä, jag har alltid presterat. Jag menar att jag började bli briljant först då). I takt med att arbetet med Kåren dominerade mitt liv allt mer så dominerade mitt förhållande mitt liv allt mindre.

Min dåvarande pojkvän tröttnade till slut på att jag bara var hemma och landade mellan mötena och i mars tog det slut. Jag ser på uppbrottet från honom med viss vemodighet eftersom att jag i efterhand kan känna att jag borde kunnat kombinera mitt arbete med en pojkvän (det verkar ju gå bra för andra, tänker jag). Å andra sidan var vi aldrig riktigt helt rätt för varandra, så uppbrottet var kanske lika bra. När jag tänker efter, liksom.

Hur som helst. Våren kom och jag höll mitt första stabsmöte. Jag med scenskräck och talarfobi skulle hålla möten varje tisdag i tio veckor för ett åttiotal personer. Och det gick bra! Bara ett par möten in på våren var scenskräcken som bortblåst och jag såg plötsligt fram emot att få hålla de där mötena (jag fick synas, höras och uppmärksammas - allt på samma gång!).

Våren bestod av: Nollningsarbete, Kårstyrelsearbete och Projektarbete. En jävla massa arbete, helt enkelt.

Singeltiden var hektiskt. Jag och Juslin fann varandra där under våren och kvällar som skulle vara "quiz och en öl" resulterade ofta i "quiz och fyra öl, efterfest och en halv flaska vin". Jag har aldrig varit typen som är SINGEL. Ni vet, en sån där som går på dejter med främlingar varje kväll och som kan vakna upp jämte one night stands hur som helst. På det sättet är jag nog lite konservativ, eller vad ni nu vill kalla det. Så vi festade istället.

Men jag träffade hur som helst en kille igen, och helt plötsligt var det sommar och denna kille drog runt mig på golfbanor, tvingade mig att lösa melodikryss tidiga lördagsmorgnar och vi skulle spela gitarr och jag vet inte allt. Ett tag där trodde jag att jag hade hittat något som var värt att satsa på, men sen började samma missnöje som i princip varje kille jag någonsin träffat haft: Jag var inte "närvarande", jag var "sval", prioriterade annat framför honom och jag var för oberäknelig och ja, ni hajar tugget.

Alltså, även om killen i fråga är världens snällaste och gulligaste, så blev jag kvävd. Dags att gå vidare, tänkte jag och sen gjorde jag det.

Fast nu glömde jag ju en massa däremellan! Fast vad fan, jag har ju inte på något sätt utlovat någon kronologisk ordning i det här, så jag kör på:

I somras var jag på två festivaler. TVÅ. Jag har aldrig tidigare varit på en festival förut, men fick tillfälle att åka på både Hultsfred och Roskilde bara sådär, så jag åkte. Jag hade gärna uttalat mig om ifall det var roligt eller inte, men jag är så bitter för att det regnade sista kvällen på Roskilde, så jag är rädd att min blöta sovsäck och packning skulle få huvudrollen i den historien.

Och jag läste juridik i somras också, men det behöver vi inte prata mer om. Sommaren avslutades hur som helst med Nollningen, som jag var då alltså huvudansvarig för. Sista dagen var jag så stolt (och trött) att jag grät. Kort summerat gick allt jättebra och jag var mycket nöjd med min insats.

Under hösten har jag sökt tre praktikplatser och fått tre praktikplatser. Utöver det har jag gått vidare mot nya utmaningar inom Kårens verksamhet genom att starta upp en ny projektgrupp som sköter marknadsföringen för Kårens olika verksamheter och events. Det arbetet har varit väldigt inspirerande! Utöver det har jag skrivit för kårtidningen och arbetat med kårstyrelsen.

Vintern på den sidan av året bjöd på en flytt till Borås inför kommande praktik, en C-uppsats som skulle skrivas och en kortare flört i Halmstad.

Året avslutades med att jag fyllde 25 år, något som firades storslaget i Stockholm (i alla fall var det storslaget om man ska lita på mitt, Juslins och Vickans kontouttdrag).

Nu har vi kommit in på 2009 och jag kan konstatera att jobb var väldigt dominerande 2008 så här när jag summerar det. Men tolka nu inte det här som att det skulle vara något dåligt! Jag brinner för det jag gör och skulle gärna jobba dygnet runt om mina fysiska förutsättningar skulle tillåta det. Tyvärr är det ju så att man måste äta och sova ibland också, har jag förstått.

För att avsluta det här kan jag väl passa på att tacka dem som gjorde 2008 till ett så fantastiskt år som det faktiskt blev till slut:

Kajsa C, Kajsa J, Vickan, Ullis, Andreas, Lisa, Sophia, Alis, Svante, alla staber och andra funktionärer under Nollningen, Mamma och Claes och så mig själv såklart!

Om ni inte står med i uppräkningen ovan betyder inte det att jag inte gillar er, bara att ni får jobba lite hårdare för att stå med nästa år.

1 kommentar:

Lisan sa...

Du, nu kör vi! http://superlisen.blogspot.com/