Som den här artikeln där Resumé spekulerar i huruvida Per-Anders Broberg kommer att ta över som chefsredaktör för expressen eller inte. Jag läser om hans erfarenheter, kan i ett par enkla meningar sammanfatta hans yrkesverksamma liv: 4 år där, 10 år där, sen upp ett par steg på karriärsstegen och ytterligare ett par år där. Och jag känner mig... stressad, när jag läser det.
Måste man verkligen förbi så många steg för att komma till toppen? Jag ser på något sätt framför mig att jag tar examen, jobbar med något för personlig utveckling två, tre år antingen i Sverige eller utomlands. Sen slår jag till, öppnar egen byrå och något år senare börjar priserna och utmärkelserna välla in. "Emmies byrå är den bästa i Sverige". Något i den stilen.
Men nähärå. Tydligen är tanken att man ska klättra en himla massa år och slå igenom stort först i 50års-åldern någonting. Det kan nog vara så att mina ambitioner för livet kan vara en smula orealistiska.
Inlägg
1 kommentar:
Du som vill jobba inom pr är lite sent ute tror jag.Du är 25år och fyller 26 i jul, du vill bli mamma och ha en karriär. är det inte så att man måste vara ung om man ska "slå" inom pr? är du då inte lite sent ute?
Kanske borde du inte sikta så högt? sedan ett tips vill du blir mamma någon gång ska du nog sluta dricka kaffe, Kaffe har negativa effekter på fertiliteten. (eller hur det nu stavas)
Skicka en kommentar