Anders Gerdin - en otroligt duktig människa enligt vad jag kunnat läsa mig till. Christina Saliba och de andra på Weber Shandwick har enligt mig gjort en bra rekrytering, eller "drömvärvning", som de själva uttycker det.
Jag vet som sagt inte mer om denna Gerdin än vad jag kunnat läsa mig till, men jag tror att det rent generellt är bra att locka över mediefolk till "andra sidan". Tänk vad mycket man kan nyttja de erfarenheterna och kunskapen till företagets fördel!
Dock fick artikeln Resumé skrev om rekryteringen mig att börja fundera. Jag ser mig själv som en eldsjäl i egentligen allt jag tar för mig. Jag brinner för att jobba och även om det finns mycket kul att göra på fritiden, så lever jag för att jobba snarare än tvärtom.
Jag är också av den uppfattningen att det är just min typ, de som älskar att jobba, som faktiskt har energin och orken som krävs för att "lyckas". Jag har också alltid trott att det inte är något som försvinner - själv bävar jag för den dagen jag ska behöva gå i pension. Och jag utgår på något sätt ifrån att Anders Gerdin också tillhör typen.
Men i artikeln uttrycker han en längtan efter fritid, ledig tid och mindre jobb. Och det får mig att stanna upp och tänka. Är det så att energin kommer att ta slut? Kommer jag vara trött på att jobba i 50, 60 eller 70-årsåldern?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
det ena behöver ju inte utesluta det andra.....man kan brinna för både jobb och fritid. Att bara arbeta jämt utvecklar ju bara den yrkesmässiga sidan.....att utvecklas i själva livet, på det privata planet, på fritiden, med sin familj är också en viktig utveckling...
det ovanstående person säger stämmer, men jag undrar en sak om du bara brinner för att jobba, vad jobbar du för igentligen? du har ju ingen att dela dina framgångar med, om du bara satsar på jobbet
livets förrät är barn och livet efterrätt är att ha så mycket kraft kvar att orka med barnbarnen. om du bara satsar på jobb och yrke kommer du sitta själv när du blir äldre
Skicka en kommentar