Nu sitter jag på stationen i Gbg och väntar på mitt tåg. Med en cappuchino. Och datorn i knät. Jag kan maila folk, jag kan blogga, jag kan kolla tågtider. Med mitt mobila bredband. Och skulle batteriet i datorn ta slut går jag bara över till mobilen. Den kan jag också blogga med. Och kolla mailen. Fattar ni! Livet är ta mig fan helt underbart på tvåtusentalet.
Hade jag varit uppvuxen på femtiotalet hade jag väl suttit här och lekt med kottar eller något. Eller nä, då hade jag haft fyra barn, en man som skulle ha mat varje dag när han kom hem från åkern och så skulle jag behöva tvätta kläder i en balja. För så var det att var tjugofemåring på femtiotalet (eller jag kanske tänket på artonhundrafemtio? Jaja, skit samma).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar