Det gäller att planera inför framtiden

Jag, Jenny och Victor (= Claes barn) ska iväg och köpa godis. När vi är i stugan med våra päron blir vi som barn igen. Victor kan visserligen komma undan med det, han är bara 16 år och bor hemma fortfarande, men det är värre med mig och Jenny.

Vi står i dörren innan vi ska iväg och tittar uppfodrande på mamma och Claes och väntar på att få godispengar. Att betala själva faller oss inte in. Vi är ju deras barn! Efter att vi ätit slår vi oss ner vid datorn, slår på en film eller drar ut för att läsa en tidning. Att diska eller plocka undan är faktiskt de vuxnas uppgift.

Men jag har tänkt till. Det här kommer slå tillbaka på oss. Om bara tjugo år eller så kommer de ligga båda två, halvsenila och med läckande ändtarm. Och då blir det vi som får ta smällen. Åka till ålderdomshemmet och hälsa på varje helg fast vi egentligen hellre skulle golfa eller vad vi nu kommer göra som äldre, eller ännu värre - de envisas med att bo kvar hemma och vi måste handla åt dem, laga mat och byta blöjor på dem.

Nej. Imorn är det jag som hjälper till med disken, det säger jag bara. Då kan jag tvinga in dem på ålderdomshem med gott samvete sen och låta någon annan ägna sig åt deras urinläckage.