Mikeys mamma är fullpackad

Ni vet Mikeys mamma? Min bil, alltså?

Den är fullpackad med kläder, böcker och annat krafs som jag tror mig behöva under mina tre månader i Varberg.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag och Mikeys mamma åka till Gbg för att dricka vin med Juslin. Bara så att vi vet var vi har varandra.

Affärsplan: Skogsbruk i Alingsås

En annan av Claes söner, Johan, håller på att starta upp ett eget skogsbruk (eller om det är jordbruk) i Alingsås. Han är redan igång, som jag förstår det, men behöver en affärsplan för formalians skull.

Denna affärsplan ska jag skriva. Förrförra sommaren läste jag entreprenörskap/nyföretagande och gjorde en förjäklabra affärsplan. Problemet med mig är att jag alltid känner mig tvingad att berätta för allt och alla hur bra jag är på... ja, typ allt. Det är ju bra, man ska vara självsäker, men det resulterar också i en massa tjänster och uppdrag hit och dit.

Så imorn ska jag påbörja en affärsplan som inte är min egen. För ett skogsbruk i Alingsås.

Sexton år och "nykter"

Om en liten stund ska jag ge mig in till stan och hämta Victor. Victor är Claes son och han har nu alltså nått den åldern då man försöker "komma över" ett par öl och sen hetsdricker dessa med sina fjuniga sextonåriga polare.

Jag erbjöd mig att åka in och hämta honom, så att mamma och Claes fick sova. Den egentliga anledningen är dock att jag roas något oerhört av scenariot jag tror kommer att utspelas. När jag kommer går Victor mot bilen, och anstränger sig för att "se normal ut". I bilen kommer han använda hela sin viljestyrka till att "verka nykter" och "konversera" om "normala" saker. Jag kommer givetvis genomskåda detta omedelbart, men det har jag inte tänkt avslöja.

Istället ska jag vara skitjobbig. Jag tänker ställa frågor om vad han gjort under kvällen, om han träffat några söta tjejer, om de andra killarnas föräldrar låter dem vara ute så här sent, jag ska fråga varför han luktar öl, jag ska köra ryckigt, jag ska be honom sänka musiken, jag ska berätta att när jag var i hans ålder fick jag minsann inte vara ute efter tolv, jag ska fråga hur det går med skolan. Ja, ni fattar. Bara för att det roar mig.

Avslutningsvis ska jag ställa hans väckarklocka så att den ringer vid åttasnåret i morgon.

Vilka blogguppehåll, va!

Mitt liv är så fullproppat av spännande aktiviteter att jag helt enkelt inte hinner skriva. Men ge inte upp, jag är snart tillbaka.

Jag har flyttat till Varberg och sysslar med ett mycket spännande uppdrag. Mer om det kommer säkert längre fram, men just nu chillar jag lite med bloggandet. Det var mest det jag skulle säga.

Och ja just det. En annan sak också. Jag är mycket nöjd med tillvaron. Mycket.

Ytterligare en anledning till att inte gifta sig med mig

Jag kan inte stryka. Alltså, jag kan ju få bort skrynklorna - jag har förstått konceptet med strykjärn och är inte fullständigt mentalt handikappad. Men det blir inte bra. Jag kan inte stryka en skjorta så att den blir snyggare än den var innan jag började stryka. Den blir snarare... mer oful.

Men å andra sidan. Jag är kanske inte typen som skulle ställa mig och stryka en framtida mans alla skjortor ändå.

Fast denna kanske var bättre..?

Vad jag ska lyssna på i vår

En bild som sammanfattar det hela ganska bra

Denna bild snodde jag från Fias blogg, jag tyckte liksom att den sammanfattar kvällen igår på ett mycket rättvisande sätt. Snubben med alla Baja Päron är Steffo - allas vår idol.

Den som såg "mitt rum" nu...

Det är ett under att jag överhuvudtaget får plats här inne. Det ligger kläder ÖVERALLT. I ena hörnet ligger den rena tvätten sen sist jag tvättade (detta var INNAN jag åkte till Halmstad sist), i andra hörnet ligger min väska med kläder som jag haft i Halmstad under veckan. Mitt på golvet ligger en hög med handdukar, kläder och papper - det är oklart vad av detta som är rent, ska slängas eller smutsigt.

På skrivbordet ligger en miljon papper som bör sorteras. I sängen ligger jag, datorn, godispapper och två böcker som jag haft för avsikt att läsa under helgen, men inte gjort. Och jag kan konstatera att: Det kommer att bli väldigt svårt att hitta någon som kan tänka sig att gifta sig med mig.

Här kör jag singstar

Skit i att jag ser gravid ut. Det är bara klänningen.

Guitar hero

Fia och mackan lirar som om det inte fanns en morgondag.

Det här är fias ursäkt

Till att hon inte har med sig sprit. Det här är lite sjukt.

Jag dansar aldrig nykter

Jag kan inte dansa. Jag ser det lite som ett handikapp, men är åtminstone väl medveten om att det är så här det är. Men så är det ju det där med "ett par glas" och "ryckas med i stunden". Det där sabbar alltid för mig.

För tro fan att jag framåt natten är förste man på dansgolvet, övertygad om att mina moves väcker beundran hos alla som ser på. Extra illa är det under kvällar som den som väntar ikväll. När jag ska ut med Fia. Jag och Fia har varit homies sen massor av år tillbaka. Det var vi som shakade loss på högstadiediscon back in the days och det var vi som gömde vinflaskor i buskarna utanför gymnasiediscon. Och vi har en massa moves. Ni vet, vissa låtar som har en av oss skapad koregrafi med rörelser som är inövade framför Fias helkroppsspegel.

Och det spelar ingen roll att vi nu är 25 år gamla och inte längre skulle ha en tanke på att gömma någon nedrans vinflaska i en buske. Kommer någon av de gamla dängorna så kommer vi med 100% säkerhet byta lyckliga ögonkast med varandra, backa ett par steg ("inta scenen") och sen börja dansa. Då existerar bara jag, Fia och musiken.

Jag vet att detta kommer att hända ikväll. Och jag skäms något oerhört när jag tänker på det.

Mamma!

Vad har ni gjort med min hund? Han blev precis så rädd för en tax att vi fick gå en omväg. Detta är inte den franska mördarpudeln jag en gång uppfostrade.

Nu kanske ni inte ser det

Men här är ett gäng pokaler. Nu tror ni kanske att min morfar är en atlet på något sätt. Jag är ledsen att göra er besvikna, men det är boulepriser. På fullaste allvar. En gång i tiden VAR morfar dock någon slags atlet. Fotbollsspelare på heltid, tydligen. Det kan ingen tro, att jag har sportutövning i blodet.

Att sitta i baksätet

Är lite som att tugga på en använd blöt yllevante. Förenat med illamående, alltså.

Välkommen till Hedared.

Världens ände.

Misslyckande

Hela förra inlägget skulle egentligen gå ut på att min mormor är vattuman och så tänkte jag skriva något käckt om hur trevliga jag tycker att människor ur det stjärntecknet är. Men sen insåg jag att man inte alls är vattuman om man är född idag - man är fisk.

Och då föll ju liksom hela grejen, det finns inget trevligt att skriva om fiskar (jag vill dock poängtera att min mormor faktiskt kan vara en ganska trevlig prick då och då, men jag antar att hon är undantaget som bekräftar regeln).

Min mormor fyller år.

Idag fyller min mormor Birgitta år. Jag tror hon fyller 72 år, men det kan lika gärna vara någon helt annan siffra - jag har så dålig koll.

Detta innebär att jag kommer att ägna nästkommande timmar åt att sitta med benen i kors i en gammal sammetssoffa som har på tok för många år på nacken och låtsas vara intresserad av mina äldre släktingars lårbenshalsar och inkontinensbesvär.

Det innebär också att jag kommer att höra mig själv lova halva församlingen att jag mer än gärna kommer in och gör slingor i deras hår en dag. Fy fan. Jag borde skaffa lite karaktär.

Ett smått fantastiskt sätt

Att spendera kvällen på. En bok. Ett badkar. Och en kexchoklad som jag hittade i vad mamma inbillar sig är en "hemlig" godisgömma.

Ovanligt korkat.

Ja, jag vet. Jättejättedumma Emmie som inte uppdaterar.

Det har varit lite körigt det sista. Snart är jag igång igen, med en massa intressanta saker att skriva om.

Tap project

Pontus på "jobbet" (as in Mecka) uppmärksammade mig på den här kampanjen: 

Så sjukt bra. Jag kommer att titta på detta varje gång jag behöver inspiration under de närmaste månaderna, snacka om att det inte ens finns en box att gå utanför här.

Tack Pontus!

Vill ni lattja lite?

Det här är Sophia, en av mina äldre kompisar. Inte att hon är äldre alltså, för det är hon inte. Hon är ett år yngre. Men en av de kompisar jag haft längst, menar jag. Bilden är tagen utanför Naturhistoriska museet i Sthm (det hör inte alls hit, jag ville bara att ni skulle få veta vilken kulturell människa jag är).

Hur som helst. Sophia startade en blogg för ett tag sen. I början såg det lovande ut, den såg ut att ha potential att bli riktigt kul. Men sen började hon skriva om vuxensaker som gardiner och annat. Jag vet vad ni tänker, katastrof - fullständigt. Men sen slutade hon skriva HELT. Nu har den jäkla bloggen stått stilla i flera veckor.

Kan inte alla vara så vänliga att gå in på hennes blogg och uppmana henne att uppdatera? Det är så himla tråkigt när bloggar blir stående sådär.

Buzzzzz

I morgon ska jag ha en presentation som ska handla om Buzz marketing. Presentationen ska hållas för alla anställda på Mecka, och anledningen till presentationen är att jag skrev om buzz i min c-uppsats.

Men nu när jag sitter här för att försöka göra ett litet upplägg inser jag att jag inte har så mycket att tillföra. Buzz marketing är väldigt avancerad ryktesspridning. Punkt slut. Jag kan ju såklart dra en massa vetenskapliga teorier och berätta om tidigare forskning och sådär, men vem bryr sig om sånt, egentligen?

Jag får ta och tänka till nu tror jag. I morgon kan jag berätta för er läsare om buzz marketing också om ni vill.

Och så slogs jag av...

I går kom jag på att det är alla hjärtans dag på lördag. Eller nä, jag kom inte på det (det är ju förträngt sen länge, naturligtvis), men mamma påminde mig. 

Och då slogs jag av att jag är singel. Vilket inte alls är något konstigt. Men vad som ÄR konstigt och som jag också kom på, är att jag inte varit singel den 14/2 sen 1999. På riktigt. Faktum är att jag kom på att jag aldrig har varit singel så "länge" som jag varit nu. I mars är det ett år sen jag och mitt ex gjorde slut, och sen dess har jag varit mestadels själv (jag skriver "mestadels" för att det var en sväng med dejtande i somras). Och inte alls mått dåligt för det. Jag har till och med mått väldigt bra av det. 

Jag har länge levt i tron om att jag är en sådan person som "alltid har förhållande", mest för att andra människor brukar tala om för mig att det är sådan jag är. Men nu inser jag att jag faktiskt inte behöver lyssna på andra för att ta reda på vilken typ av människa jag är. Vilket ju är så självklart att jag blir lite trött på mig själv.  

Det är hur chill som helst.

 I helgen ska jag hem till Halmstad igen. Framförallt ska jag jobba, fredag kväll och söndag ska jag viga helt åt att göra klart mässkatalogen för Kårens Arbetsmarknadsdag. På en kväll och en heldag ska hela katalogen göras - från scratch. Jag har inte någon idé om hur den ska se ut. Alls. Det har jag däremot sagt till projektledaren, Herman, att jag har. Det blir så tråkig stämning annars, med tanke på att han är nära att få ett nervöst sammanbrott så fort man säger "Arbetsmarknadsdag". Men jag utgår från att jag kommer stå där på söndag kväll med en färdig katalog, jag har aldrig missat en deadline. 

Tre år och 4000 mail

Idag har jag inte så mycket att göra på praktiken. Så nu en stund före lunch beslutade jag mig för att rensa och sortera min mail. Ni vet, olika mail i olika mappar och sådär. 

Jag har haft mailadressen i tre år och ALDRIG sorterat. Vi snackar 4000 mail varav alla ska sparas. Det var nog ett lite mer omfattande arbete än jag tänkt mig. 

Rast och reflektion

Ska skynda mig att skriva, vill hinna ta en kaffe och så också, men slogs just av en mycket angenäm tanke. 

Jag ska flytta från Borås: Vilken tur att jag aldrig gick och signade upp mig på det där gymmet som jag tänkte. Jag visste väl att det skulle komma någonting bra ur det där.

Och?

Alltså, jag vet att jag inte bloggar på arbetstid. Men jag var tvungen att kommentera detta. Det är alltså en turistbyrå som gjort en broschyr där de använt en bild av en tjej på en strand för att locka besökare. Och nu visar det sig alltså att stranden som är på bilden inte är rätt strand. Det visar sig till och med att stranden på bilden inte ens ligger i samma land. Men man har photoshopat den för att sanden ska få rätt färg. 

Och människor är alltså upprörda över detta. Resumé använder formuleringar som "turistmyndigheterna har erkänt" och "bilderna är fejkade". Ja. Jo, det stämmer ju. Och jag kan hålla med om att det är lite billigt och nästan fult att använda gratisbilder från Getty Images i en såpass stor kampanj. 

Men om turistmyndigheterna i Costa Brava vill använda gratisbilder från Getty Images, så är de väl fria att göra det? 

Om jag vill marknadsföra schampoo behöver jag inte visa själva schampoot. Det räcker att jag visar upp en naken tjej som blir nästintill lyrisk över att få tvätta håret med schampoo som luktar nektar. Det är inte bra reklam, det tycker jag inte. Men ingen ifrågasätter det. För det är fortfarande reklam. Hade jag gjort en granskande dokumentär om hur schampoo med inslag av nektar påverkar snygga tjejer, DÅ hade vi kunnat snacka erkännanden och fejkande. Men först då. 

Låt nu turistbyrån i Costa Brava vara i fred. 

Ni får vänta ett tag till

Jag vet att jag har varit jäkla dålig på att uppdatera det sista. Det brukar bli så när man inte har något att skriva om.

Det är bara det att jag har HUR MYCKET SOM HELST att skriva om. På riktigt. Det händer massor i mitt liv just nu, och alla dessa händelser och nya inslag är spännande.

Men jag kan liksom inte sortera ut något och sen skriva om det på ett rättvist sätt. Och en del saker kan jag helt enkelt inte skriva såhär på en blogg. Så ni får ha tålamod. Förr eller senare kommer allt falla på plats.

En sak kan jag leverera dock - kolla till höger. En sån där twitter eller vad det nu kallas. Förutsatt att jag kommer ihåg att uppdatera den så kan ni se vad jag gör och var jag är mest hela tiden. Och det är ju lite bra eftersom att ni inte får nog av mig här.

Två bilresor senare.

Jag kom precis hem från halmstad, och ska upp vid sex igen. Men mötet var bra! God natt, hörrni.

Fram och tillbaka

Om en timme ska jag avsluta för dagen för att packa in mig själv i bilen och åka till Halmstad för kårstyrelsemöte. Efter ett par timmars möte ska jag hoppa in i bilen igen och åka tillbaka till Borås. Jag har lärt mig vissa metoder för hur man maximerar trivseln i bilen under dessa allt mer återkommande bilfärder i mitt liv. 

1. Skruva upp stereon 

2. Ta av jackan

3. Kom in i ett skönt flow genom att trumma på ratten

4. Sjung. Sjung högt - sjung falskt. 

5. Kom på och memorera bil-koregrafier (om samma låt kommer igen - uppträd för dina medtrafikanter på vägen)

6. Rökpaus (nu är vi i Varberg ungefär)

7. Börja om från början

Ett annat hett tips för er som liksom mig inte har fungerande spolarvätskesprutare (vad heter det?). Åk upp bakom bilen framför, och underhåll dig själv med att skrika (likt fotbollsintresserade när det blir mål) varje gång bilen framför sprutar spolarvätska - då kommer det alltid lite stänk på din ruta också. 

God morgon

Lite frukost så här innan jobbet bara.

En förjäkla bra dag.

Jag har lite ont i halsen, det har jag. Och visst är det tråkigt med all snö. Men denna dagen har varit riktigt, riktigt bra.

Jag har fått mycket gjort. Sådant som är av vikt för framtiden, sådant som spelar roll. Men vi får lämna det där så länge.

Kransmossen

Jag fick skynda mig tillbaka från mina lunchäventyr för att hinna blogga. Hade jag haft en fungerande mobil hade jag kunnat bloggat live, men kameran verkar ha gett upp. 

Hur som helst. Med tanke på mitt magsår och sådär så bestämde jag mig för att ett sundare liv för min del kan vara aktuellt. Att skära ner i kalendern känns inte alls okey, men jag kan tänka mig att äta nyttigare och motionera och sånt där. Alltså: På min lunchrast åkte jag till Kransmossen, ett sånt där ställe med skidspår och fotbollsplaner och sånt där de sunda människorna i Borås hänger, och gick en promenad. Bara sådär. Inga konstigheter alls, en promenad på lunchrasten bara. 

Jag kan till och med tänka mig att skära ner kaffekonsumtionen. Inte helt, naturligvis, men lite.

Sådär. 12:57. Tre minuter tillgodo. 

Hur har helgen varit?

Jo, tack. Den har varit oväntat bra.

Fördelen med att bo hemma

Man vet aldrig när man behöver en schysst pudel.

Detta inlägg är inom parantes

(Jag tänker inte uppdatera fören ni har presenterat er)

Bjud till lite.

Jag vill att vi ska känna varandra, ni och jag. Tyvärr brukar det röra sig om en envägskommunikation mellan oss, men det gör inte så mycket - jag gillar att prata.

Men nu tycker jag att vi vänder på det. Kan ni inte berätta något om er själva? Ni kan t.ex. berätta vad ni gillar för glass. Eller vad ni har för ambitioner med livet. Ni kan till och med nöja er med att skriva ett ord, "Rolig", till exempel. Det säger en del om en person.

Jag vill veta vad det är för dårar som kan tänkas bli underhållna av min skit här på bloggen.

Vad jag saknar

Jag saknar Halmstad. Jag trivs jättebra på min praktik och det funkar ganska bra att bo hemma hos mamma och Claes, men... Jag saknar Halmstad ändå.

Jag saknar alla möten och sena kvällar framför datorn på kontoret. Jag saknar alla mina vänner (till och med dem jag trodde att jag inte tyckte om). Jag saknar min stökiga lägenhet. Jag saknar till och med de krånglande skrivarna och det äckligt snabbkaffet. Och då ska ni veta att snabbkaffet verkligen är skitäckligt.

Minns ni förresten Alis?

Minns ni det här inlägget jag skrev för ett par veckor sen? Det handlade om min vän Alis som blivit av med sin praktikplats i och med Kanal Lokals konkurrs?

Efter det där blogginlägget var det massor av människor som hörde av sig ("massor av människor" är ju förstås en definitionsfråga, men det var fyra stycken), och sedan två veckor tillbaka gör Alis praktik hos en av dem.

Jag känner mig som praktikmäklar-Emmie. En sån som fixar, alltså.

Jag gillar det inte

Jag tror inte att jag är lämpad att vara sjuk. Faktiskt inte. När jag är hemma mitt på dagen känner jag mig oanvändbar. Jag känner mig som en sån där rökande morsa som sitter halva dagarna i morgonrock och som inte gör någon nytta alls. Dagtid ska man jobba, punkt slut.

Morgonen har spenderats till att leta läkare. Jag inledde med att ringa till vårdcentralen, men de hade givetvis inte någon tid. Nu har jag istället hittat en privatpraktik som verkar bra, men dit måste jag ringa efter lunch. Så nu ligger jag här i sängen med min krampande mage och försöker dricka kaffe (jag inser att just kaffet och den onda magen inte går särskilt bra ihop, men jag dricker bara lite kaffe idag).

Jag hatar att jag inte kan vara på plats på praktiken, det är både pinsamt och tråkigt att inte vara på plats där. Jag är borta en del redan som det är, men mina möten i Halmstad och så. Det är en jättesvår avvägning, det där med balansen mellan praktiken och Kåren. Jag vill ju givetvis vara på praktiken och lära mig så mycket som möjligt mest hela tiden. Samtidigt har jag åttaganden och uppdrag i Halmstad som jag inte vill eller kan släppa. Jag brinner för Kåren som om det vore min egen verksamhet (vilket det ju är på sätt och vis i och med att jag betalar medlemsavgift), och jag vet att det jag gör där verkligen kommer till användning och uppskattats. Och lika mycket som jag lär mig om reklam på praktiken, lär jag mig om mig själv, om verksamhetsstyrning och organisatoriska frågor på Kåren.

Fast det är ju inte så att jag måste välja. Det finns inte ens ett val. Jag gör praktik OCH jag går på möten i Halmstad. Själva arbetet med Kåren gör jag på kvällarna, på samma sätt som jag är på praktiken på dagarna.

Nu ska jag se om jag kan hitta någon bra sida på internet med tips på vad man kan äta och dricka för att minimera magsmärtor. Någon som vet?

När jag ändå är hemma såhär mitt på dagen

Borde jag egentligen bocka av saker på min lista. Att-göra-listan, alltså.

Men det går inte. Jag öppnar Indesign för att göra en affisch för Varberg studenter - och stirrar på skärmen. Jag tar fram telefonen för att ringa tryckeriet och kolla upp tekniska specifikationer för katalogen till Kårens arbetsmarknadsdag - men kan inte trycka numret. Jag försöker till och med leta upp mina papper från förra KS-mötet - men gör det bara i tanken medan kroppen ligger kvar i sängen och chillar.

Ni som känner mig förstår nog hur illa det här är. Vad tror vi att det kan vara? Magkatarr? Mågsår?

Mamma har givetvis tjatat hela morgonen (självklart, det är det mammor gör) om att jag borde ringa någon läkare. Men jag vet vad som väntar då. Kommer man till en läkare och säger att man har kramper i magen så kan de göra de mest konstiga undersökningarna. Det tycker jag att vi ska undvika.

Sovit gott i natt?

Jag har ju alltid haft lite sömnproblem, och det har jag förlikat mig med. Det är okey att inte kunna sova.

Men i natt har jag inte sovit alls. Och anledningen har inte varit rastlöshet, utan magen. Jag vill inte säga att jag haft ont i magen, för det vore för milt uttryckt. Smärtor och kramper, beskriver det hela bättre. Ni vet när man har så ont att man inte kan vara tyst. Jag har legat och gnytt och vridit mig hela natten.

Det är stressen. Nu kommer den och tar mig.

Hur kunde jag glömma det?

Jag slogs precis av en sak. När jag stack till Stockholm på min 25årsdag lovade jag ju en massa människor runt omkring att jag istället skulle ordna en stor fest i efterhand, och att detta skulle ske senast i mitten av januari. Jag vet inte riktigt hur jag tycker att det gick.

Nu har det istället hunnit bli februari, men det betyder INTE att det är mindre anledning till att fira! Jag har fyllt 25 år och det vore ju katastrof om det inte firades på något sätt. Jag ska kolla kalendern och sen återkommer jag med inbjudan. Visst vore det kul om alla som läser bloggen kunde komma? Ni är visserligen 300 pers enligt bloggers statistik, men ju fler desto roligare, sägs det ju.

Fashion

Jag har aldrig varit modeintresserad. När mina tjejkompisar snackat läppglans har jag snackat hästar. När de köpt skor har jag köpt ridbyxor.

Men det har hänt något. Sen ett år tillbaka eller något i den stilen har jag plötsligt upptäckt att jag kan finna det intressant att prata om tjejiga saker. Som läppglans (eller nä. Nu ljuger jag nog, men å andra sidan tror jag faktiskt inte att någon tycker att just läppglans är intressant att diskutera). Och jag har kjol. Ganska ofta, till och med. Trots att jag alltid varit en jeanstjej.

Och idag nådde jag kulmen av detta fenomen. Jag var på "Moderådets trendseminarium". Det var ju givetvis inte så att detta var något jag anmält mig till eller så, men en av killarna på jobbet som hade gjort det (anmält sig, alltså) fick förhinder. Så de skickade praktikanten.

Under tre timmar satt jag och lyssnade på analyser av kommande trender, minglade med designers och åt cupcakes i pausen. Och det var roligt. Jag kom till och med på mig själv med att sitta och le åt resonemang om material, sömmar och olika fall och skär. Fortsätter vi i den här takten dröjer det inte länge innan jag börjar sy mina egna kläder.

Söndagen är nog bäst.

Söndagar är nog ta mig fan veckans bästa dag. På söndagar slänger jag alltid i en hårinpackning, plockar fram ansiktsmask och sånt, och lägger mig i badkaret. Det är en anledning. En annan är att på söndagen har man hela veckan framför sig. Det känns bra.

Grattis Vickan!

Glömde ju.

Grattis till Vickan, om igår blev vald till ordförande för MUF Hallands distriktstyrelse!

Fantastisk helg

Nu är jag åter i Borås efter en helg på distriktstämma i Varberg. Jag blev vald, så numera kan jag lägga till "Ledamot i distriksstyrelsen MUF Halland" på meritlistan. Fina grejer.

Utöver bra debatter och givande diskussioner både i och utanför plenum har vi också haft tid till en massa annat kul. Som gårdagens bankett, till exempel. Bra talare, sånger och god mat. Och framförallt, trevligt sällskap!

Efter banketten återvände vi till vår stuga där vi fortsatte mingla under lediga former (toksöp, alltså). En sjukt bra kväll/natt, kort sammanfattat. I morse var vi uppe runt åttatiden och inne i plenum möttes vi av många trötta ansikten. Men debattklimatet var ändå på topp!

Sådär. Nu ser jag min rapportering som avklarad.