Nedräkning

Om 53 dagar vaknar jag upp på Varbergs kurortshotell, lite törstig kanske, utmattad antagligen, men som världens lyckligaste tjej (jag vägrar konsekvent att kalla mig själv för "kvinna", annars hade jag använt det ordet här) - jag vaknar upp som fru Lindell.

I snart tio månader har vi letat festlokaler, provsmakat menyer, sytt linneservetter, lyssnat på västsveriges alla trubadurer, provdukat, köpt ljusstakar, slitit vårt hår över bordsplaceringar och oroat oss över om budgeten kommer att hålla. Själva planeringen är en del av tjusningen, men jag kan ändå i kväll konstatera (efter att ha bränt över tusen spänn på rosa ballonger och hårinpackning) att vi hade blivit lika lyckliga om vi hade valt att springa över till rådhuset över en lunch och gift oss. Jag är så lycklig tillsammans med Johan, och är så tacksam över att ha träffat honom. Det är det som räknas.

Det är precis denna känslan jag ska tänka tillbaka till senare i livet då vi står med skrikande bajsande bebisar, tunga husamorteringar och enorma tvätthögar.