Jag tror jag dör lite inombords

Idag skriver Resumé en artikel om Linda Skugges krönika om reklambyråer. Jag blir ledsen av att läsa den. Jag vet inte om jag blir ledsen för att Skugges "reflektioner" är så fruktansvärt fria från begåvning eller om det är för att hon lyckats "get me" och gör mig rädd inför framtiden. 

Jag ska starta en pr-byrå. Ganska så snart (definitionsfråga, förstås. Men någon gång innan 2013). Och jag kommer definitivt ta ut mer 245kr/h för det arbete som görs. Om journalister med förlegade feministiska åsikter inte anlitar mig så kan väl jag leva med det. 

Många som häpnar över de höga priserna byråerna tar ut (och jag håller verkligen med, det kostar en slant), tänker inte på att de inte bara betalar konsulternas lön. De betalar för lokaler, driftkostnader, skatter och andra kostnader (om man som företagare inte gillar det där med kostnader och regler för just företagande kan man lägga en röst på Warborn i ep-valet i juni). Det är klart att konsulter skulle kunna sitta hemma i sina egna sovrum och kommunicera med kunder och externa parter via röksignaler eller liknande. Det skulle ju vara kreativt om något, men inte särskilt effektivt. 

Att många byråer lägger pengar på dyra lokaler, dyr inredning och flashiga receptioner är faktiskt inte helt fel. Mycket att en byrås överlevnad hänger just på kundens intryck av byrån, och då behövs det där lilla extra. Men det är klart. Vill Linda Skugge inte ha det där, så är jag övertygad om att hon kan hitta en betydligt billigare byrå - utan varken flashiga receptioner eller dyra kaffeautomater.