I veckan ska jag ha en hel del möten som förhoppningsvis kommer att vara givande, både för mig och för kampanjen. Jag ska också försöka identifiera och döda spindeln som befann sig i mitt källarrum i torsdags innan jag åkte, om inte det lyckas kommer jag få stå upp och sova de resterande två och en halv månaderna av min tid i Varberg. Och det verkar aningens obekvämt, så jag hoppas på spindeljakt och känslan av tillfredställande då den dör framför ögonen på mig.
Och så. En sak till. Jag har undanhållit något för er både här på bloggen och i verkliga livet ett par veckor. Men nu är jag sådär tramsigt nykär och löjlig som man egentligen bara kan vara innan man landat och insett att andra människor faktiskt skiter fullständigt i om jag har en pojkvän eller inte.
Ni vet, jag är i det stadiet då jag på fullaste allvar tror att mitt privatliv är det absolut viktigaste för alla i min närhet (behöver inte vara min närhet. Kan även appliceras på bekanta, avlägset bekanta eller totala främlingar. Som busschaufförer till exempel). Jag lever i tron om att allas liv kommer att se lite annorlunda ut efter att jag avslöjat att det skett en förändring av mitt civilstånd. Jag förväntar mig lyckoönskningar, blomsterbud och sms från alla möjliga människor. Det här stadiet är det absolut töntigaste i ett förhållandes livscykel. Stadiet innan bubblan spricker och verkligheten gör sig påmind. Så nu skiter jag i att "vara diskret" och "ta det lugnt" och "tänka på någon annans integritet".
Jag har en pojkvän ("jag vinner-dans"). Det ni!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar