Mamma!

Vad har ni gjort med min hund? Han blev precis så rädd för en tax att vi fick gå en omväg. Detta är inte den franska mördarpudeln jag en gång uppfostrade.

Nu kanske ni inte ser det

Men här är ett gäng pokaler. Nu tror ni kanske att min morfar är en atlet på något sätt. Jag är ledsen att göra er besvikna, men det är boulepriser. På fullaste allvar. En gång i tiden VAR morfar dock någon slags atlet. Fotbollsspelare på heltid, tydligen. Det kan ingen tro, att jag har sportutövning i blodet.

Att sitta i baksätet

Är lite som att tugga på en använd blöt yllevante. Förenat med illamående, alltså.

Välkommen till Hedared.

Världens ände.

Misslyckande

Hela förra inlägget skulle egentligen gå ut på att min mormor är vattuman och så tänkte jag skriva något käckt om hur trevliga jag tycker att människor ur det stjärntecknet är. Men sen insåg jag att man inte alls är vattuman om man är född idag - man är fisk.

Och då föll ju liksom hela grejen, det finns inget trevligt att skriva om fiskar (jag vill dock poängtera att min mormor faktiskt kan vara en ganska trevlig prick då och då, men jag antar att hon är undantaget som bekräftar regeln).

Min mormor fyller år.

Idag fyller min mormor Birgitta år. Jag tror hon fyller 72 år, men det kan lika gärna vara någon helt annan siffra - jag har så dålig koll.

Detta innebär att jag kommer att ägna nästkommande timmar åt att sitta med benen i kors i en gammal sammetssoffa som har på tok för många år på nacken och låtsas vara intresserad av mina äldre släktingars lårbenshalsar och inkontinensbesvär.

Det innebär också att jag kommer att höra mig själv lova halva församlingen att jag mer än gärna kommer in och gör slingor i deras hår en dag. Fy fan. Jag borde skaffa lite karaktär.

Ett smått fantastiskt sätt

Att spendera kvällen på. En bok. Ett badkar. Och en kexchoklad som jag hittade i vad mamma inbillar sig är en "hemlig" godisgömma.

Ovanligt korkat.

Ja, jag vet. Jättejättedumma Emmie som inte uppdaterar.

Det har varit lite körigt det sista. Snart är jag igång igen, med en massa intressanta saker att skriva om.

Tap project

Pontus på "jobbet" (as in Mecka) uppmärksammade mig på den här kampanjen: 

Så sjukt bra. Jag kommer att titta på detta varje gång jag behöver inspiration under de närmaste månaderna, snacka om att det inte ens finns en box att gå utanför här.

Tack Pontus!

Vill ni lattja lite?

Det här är Sophia, en av mina äldre kompisar. Inte att hon är äldre alltså, för det är hon inte. Hon är ett år yngre. Men en av de kompisar jag haft längst, menar jag. Bilden är tagen utanför Naturhistoriska museet i Sthm (det hör inte alls hit, jag ville bara att ni skulle få veta vilken kulturell människa jag är).

Hur som helst. Sophia startade en blogg för ett tag sen. I början såg det lovande ut, den såg ut att ha potential att bli riktigt kul. Men sen började hon skriva om vuxensaker som gardiner och annat. Jag vet vad ni tänker, katastrof - fullständigt. Men sen slutade hon skriva HELT. Nu har den jäkla bloggen stått stilla i flera veckor.

Kan inte alla vara så vänliga att gå in på hennes blogg och uppmana henne att uppdatera? Det är så himla tråkigt när bloggar blir stående sådär.

Buzzzzz

I morgon ska jag ha en presentation som ska handla om Buzz marketing. Presentationen ska hållas för alla anställda på Mecka, och anledningen till presentationen är att jag skrev om buzz i min c-uppsats.

Men nu när jag sitter här för att försöka göra ett litet upplägg inser jag att jag inte har så mycket att tillföra. Buzz marketing är väldigt avancerad ryktesspridning. Punkt slut. Jag kan ju såklart dra en massa vetenskapliga teorier och berätta om tidigare forskning och sådär, men vem bryr sig om sånt, egentligen?

Jag får ta och tänka till nu tror jag. I morgon kan jag berätta för er läsare om buzz marketing också om ni vill.

Och så slogs jag av...

I går kom jag på att det är alla hjärtans dag på lördag. Eller nä, jag kom inte på det (det är ju förträngt sen länge, naturligtvis), men mamma påminde mig. 

Och då slogs jag av att jag är singel. Vilket inte alls är något konstigt. Men vad som ÄR konstigt och som jag också kom på, är att jag inte varit singel den 14/2 sen 1999. På riktigt. Faktum är att jag kom på att jag aldrig har varit singel så "länge" som jag varit nu. I mars är det ett år sen jag och mitt ex gjorde slut, och sen dess har jag varit mestadels själv (jag skriver "mestadels" för att det var en sväng med dejtande i somras). Och inte alls mått dåligt för det. Jag har till och med mått väldigt bra av det. 

Jag har länge levt i tron om att jag är en sådan person som "alltid har förhållande", mest för att andra människor brukar tala om för mig att det är sådan jag är. Men nu inser jag att jag faktiskt inte behöver lyssna på andra för att ta reda på vilken typ av människa jag är. Vilket ju är så självklart att jag blir lite trött på mig själv.