Så här ser mitt liv ut 2009

I alla fall om jag får bestämma. Och vem skulle bestämma över mitt liv om inte jag själv?

Mitt personliga varumärke

Idag har jag arbetat med mig själv. Jag har skrivit ner mina målsättningar för året, ritat upp en strategikarta för hur jag ska nå mina mål samt för hur jag ska profilera mig för att nå den image jag vill ha.

Förutom att strategikartan blev väldigt fin så är den också användbar. Jag ska sätta en ovanför skrivbordet och så skrev jag ut en i A5 att placera i kalendern också. Det gäller att inte tappa fokus.

Chockerande nyheter

Håll i er. Jag har varit ute och motionerat fyra av sex dagar denna veckan! Vi snackar powerwaks, joggning, pass på trappmaskinen.

Nästa vecka börjar jag träna på riktigt tänkte jag. Jag tänker mig följande upplägg:

Mån: Bodypump
Tis: Powerwalk
Ons: Ridning
Tors: Cirkelträning
Fre: Vila
Lör: Vila
Sön: Powerwalk

Vad tror ni om det?

Vad gjorde ni igår kväll?

Vi chillade på grammisgalan.

Grammisgalan ikväll!

I kväll ska jag och Kajsa på Grammisgalan i Stockholm, vilken jag förväntar mig ska bli mycket rolig! Jag har varit på ett par galor förut i mitt liv, men inte en av denna kalibern. Detta är ju en typisk "alla-var-där"-typ av gala.

Om jag har några i min klass som läser denna blogg, eller andra studerande/arbetande inom PR-branschen vill jag passa på att tipsa om detta nätverk. Det verkar vara något bra, faktiskt.

Angående den där "Uppdrag singel"-grejen jag skrev om igår så har jag nog ändrat mig. Jag älskar utmaningar och att dela med mig till er läsare, men jag vet inte... Svara på en kontaktannons?! SÅ missnöjd är jag inte med att vara singel. Faktum är att jag inte är missnöjd alls. Snarare nöjd.

Vi kanske kan vara lite selektiva? Jag slänger till er ett uppdrag lite då och då, och väljer då givetvis de roliga uppdragen. Vad säger ni om det?

Uppdrag n:o 2

Jag visste inte riktigt hur man skulle definiera det där med "första kärlek". Var det Cliff från dagis som jag brukade pussa på i dockrummet? Var det Tim som jag hade en sommarflört med som 14-åring? Robert som var första pojkvännen? Daniel som var första "riktiga" förhållandet?

Eftersom att jag saknar kontaktuppgifter till alla ovanstående (eller har förbud att träffa dem p.g.a. svartsjuka flickvänner, de har barn eller är tunnhåriga) så valde jag att ringa Mattias. Mattias är nog min första kärlek i den bemärkelsen att han var den första killen (en av två totalt, faktiskt) som jag varit riktigt head-over-heals-dödskär i. Han var helt med på noterna och bjöd hem mig på film och kaffe.

Och nu är jag nyss hemkommen från denna tillställning. Jag har haft en mycket trevlig kväll, men om jag är något steg närmre att hitta "den rätte", det betvivlar jag.

I morgon är det en ny dag, och ett nytt uppdrag.

Uppdrag singel - Uppdrag n:o 2:
"Svara på en kontaktannons"

Får nog sova lite på den. God natt, hörrni!

Uppdrag Singel

När jag fyllde år förra veckan fick jag en bok av min kära vän Vickan. Boken heter "Uppdrag Singel" och dess författare garanterar att man efter att ha utfört alla utmaningar har hittat "Den rätta".

Jag trivs ganska bra som singel, faktiskt, men GARANTERAS jag att hitta den rätta så är ju inte jag den som har någon rätt att sträva emot. Vill ödet så, ska ödet få så.

Så nu kör vi, singlar! Alla som vill får haka på, skriv en kommentar och berätta hur det går. Jag ska givetvis också redogöra för uppdragens utgång. Vi kör ett nytt varje dag.

UPPDRAG N:O 1.
"Ring upp din allra första kärlek. Bestäm tid för en fika".

Och så lite update

Bloggen har ju varit fruktansvärt tråkig det sista, det tänker jag inte låtsas som att jag inte vet om. Jag ska se om jag kan hotta upp min kommande inlägg i fortsättningen.

Men. Vi behöver lite update, visst gör vi?

Uppsatsen är inlämnad och klar. Slutseminarium på den jäveln nästa onsdag. Bilen är lagad och går som en klocka. Så bra att jag imorn ska ratta den till Stockholm tillsammans med Kajsa för att se på Grammisgalan. På Grammisgalan hoppas jag att vi kommer mingla in i PR-Sveriges alla namn och att de ska erbjuda diverse konsultjobb till oss där direkt på stående fot. Vi får se hur det blir med det.

Jag har bestämt att bilen ska heta "Mikeys mamma" efter er lilla omröstning. Jag vet att det inte vann, egentligen, men det var helt klart det som matchade mina känslor för bilen bäst.

Och på måndag börjar min praktik på Mecka Reklambyrå i Borås.

Sådär. Nu känner vi oss uppdaterade. Visst?

Det är nu jag vill visa hur sund och käck jag är

Den här bilden, och den här:

Det är sådana här bilden trasiga människor lägger upp på sin facebookprofil för att visa hur "sunda" och älskvärda de är. Ute med hunden, ett med naturen - en riktig frisklevnadsmänniska. Och så även jag, nu då.

Efter denna mycket långa och mycket kalla promenad ska jag nu sätta mig och jobba lite. Min "att-göra-lista" i kalendern är på tok för lång.

År tvåtusenåtta

År 2008 inleddes med en flytt från en studentlägenhet till en annan, varför jag flyttade vet jag egentligen inte - men jag antar att det var rastlösheten som gjorde det.

Den sena vintern och den tidiga våren kantades av arbete inför Nollningen och kårstyrelsearbete, och det var väl egentligen först där framåt februari någon gång som jag började bli varm i kläderna och faktiskt presterade något (fast nä, jag har alltid presterat. Jag menar att jag började bli briljant först då). I takt med att arbetet med Kåren dominerade mitt liv allt mer så dominerade mitt förhållande mitt liv allt mindre.

Min dåvarande pojkvän tröttnade till slut på att jag bara var hemma och landade mellan mötena och i mars tog det slut. Jag ser på uppbrottet från honom med viss vemodighet eftersom att jag i efterhand kan känna att jag borde kunnat kombinera mitt arbete med en pojkvän (det verkar ju gå bra för andra, tänker jag). Å andra sidan var vi aldrig riktigt helt rätt för varandra, så uppbrottet var kanske lika bra. När jag tänker efter, liksom.

Hur som helst. Våren kom och jag höll mitt första stabsmöte. Jag med scenskräck och talarfobi skulle hålla möten varje tisdag i tio veckor för ett åttiotal personer. Och det gick bra! Bara ett par möten in på våren var scenskräcken som bortblåst och jag såg plötsligt fram emot att få hålla de där mötena (jag fick synas, höras och uppmärksammas - allt på samma gång!).

Våren bestod av: Nollningsarbete, Kårstyrelsearbete och Projektarbete. En jävla massa arbete, helt enkelt.

Singeltiden var hektiskt. Jag och Juslin fann varandra där under våren och kvällar som skulle vara "quiz och en öl" resulterade ofta i "quiz och fyra öl, efterfest och en halv flaska vin". Jag har aldrig varit typen som är SINGEL. Ni vet, en sån där som går på dejter med främlingar varje kväll och som kan vakna upp jämte one night stands hur som helst. På det sättet är jag nog lite konservativ, eller vad ni nu vill kalla det. Så vi festade istället.

Men jag träffade hur som helst en kille igen, och helt plötsligt var det sommar och denna kille drog runt mig på golfbanor, tvingade mig att lösa melodikryss tidiga lördagsmorgnar och vi skulle spela gitarr och jag vet inte allt. Ett tag där trodde jag att jag hade hittat något som var värt att satsa på, men sen började samma missnöje som i princip varje kille jag någonsin träffat haft: Jag var inte "närvarande", jag var "sval", prioriterade annat framför honom och jag var för oberäknelig och ja, ni hajar tugget.

Alltså, även om killen i fråga är världens snällaste och gulligaste, så blev jag kvävd. Dags att gå vidare, tänkte jag och sen gjorde jag det.

Fast nu glömde jag ju en massa däremellan! Fast vad fan, jag har ju inte på något sätt utlovat någon kronologisk ordning i det här, så jag kör på:

I somras var jag på två festivaler. TVÅ. Jag har aldrig tidigare varit på en festival förut, men fick tillfälle att åka på både Hultsfred och Roskilde bara sådär, så jag åkte. Jag hade gärna uttalat mig om ifall det var roligt eller inte, men jag är så bitter för att det regnade sista kvällen på Roskilde, så jag är rädd att min blöta sovsäck och packning skulle få huvudrollen i den historien.

Och jag läste juridik i somras också, men det behöver vi inte prata mer om. Sommaren avslutades hur som helst med Nollningen, som jag var då alltså huvudansvarig för. Sista dagen var jag så stolt (och trött) att jag grät. Kort summerat gick allt jättebra och jag var mycket nöjd med min insats.

Under hösten har jag sökt tre praktikplatser och fått tre praktikplatser. Utöver det har jag gått vidare mot nya utmaningar inom Kårens verksamhet genom att starta upp en ny projektgrupp som sköter marknadsföringen för Kårens olika verksamheter och events. Det arbetet har varit väldigt inspirerande! Utöver det har jag skrivit för kårtidningen och arbetat med kårstyrelsen.

Vintern på den sidan av året bjöd på en flytt till Borås inför kommande praktik, en C-uppsats som skulle skrivas och en kortare flört i Halmstad.

Året avslutades med att jag fyllde 25 år, något som firades storslaget i Stockholm (i alla fall var det storslaget om man ska lita på mitt, Juslins och Vickans kontouttdrag).

Nu har vi kommit in på 2009 och jag kan konstatera att jobb var väldigt dominerande 2008 så här när jag summerar det. Men tolka nu inte det här som att det skulle vara något dåligt! Jag brinner för det jag gör och skulle gärna jobba dygnet runt om mina fysiska förutsättningar skulle tillåta det. Tyvärr är det ju så att man måste äta och sova ibland också, har jag förstått.

För att avsluta det här kan jag väl passa på att tacka dem som gjorde 2008 till ett så fantastiskt år som det faktiskt blev till slut:

Kajsa C, Kajsa J, Vickan, Ullis, Andreas, Lisa, Sophia, Alis, Svante, alla staber och andra funktionärer under Nollningen, Mamma och Claes och så mig själv såklart!

Om ni inte står med i uppräkningen ovan betyder inte det att jag inte gillar er, bara att ni får jobba lite hårdare för att stå med nästa år.

Vi snackar fjorton timmar

Fjorton timmar effektiv skrivtid idag. Jag börjar känna att det kanske kan bli något av den här uppsatsen i alla fall. Förutsatt att jag blir klar, vill säga.

Nu har jag tröttnat för idag. Imorgon kanske jag slår på stort och bloggar om något vettigt. Det kan faktiskt bli så.

Tänk den som ändå hade en såhär

En kalender med dansbandslegender. Gott nytt år, hörrni!